Violkungsljusen Wedding candles har blommat någon vecka nu. Bolltistlarna är på gång. I bakgrunden Piilu mot armeringsmattan.
Man törs knappt titta på den. Den har blommat som en tok och med hur många knoppar som helst kvar. Så börjar de krokna. Knopparna vissnar. Har inte vågat titta om det är någon enstaka stjälk eller om det är på hela växten. Har läst om svamp, vissnesjuka, någon obalans mellan rotsystemet och växten ovan jord, eller så är det bara så enkelt som att en gren gått av. Jag njuter så länge den finns.
En krysantemum har hittat hem till mig. Sakta smygs lite mer sensomriga blommor in. Cyklamen börjar dyka upp till försäljning, förra året hade jag verkligen cyklamendille, ville ha dem överallt. Få se om det blir lika i år, har ingen ännu.
Lite pelargoner på östsidan.
Morgonens luktärtsbukett. De bara väller fram!
Jag har deppat över att inga rosor trivs hos mig, men tänk att Louise Bugnet får bara fler och fler knoppar. Jag är i chock. Kanske hon med.
Likaså med Prairie Joy. Den brukar få några enstaka blommor, men i år vill den liksom inte sluta blomma. Kanske kommer den att trivas ännu bättre om jag bara flyttar snöbollsbusken som den trängs med.
Igår var det muntert här, äldste grabben fick sitt efterlängtade körkort. Vilken lycka och frihet! Bor man som vi gör och det inte går andra bussar än skolbussen, då är man glad om man kan frakta sig själv.
