Sista rycket

Höstig bukett som mannen i huset fick som tack för hjälpen med en sak. Inte av mig.

Jag har sannerligen haft en trädgårdssvacka, men på sistone har jag haft lust att fixa till lite ute ändå. Varje gång jag gör något tänker jag att det här är nog det sista. Observera tekoppen som följde med mig på lövkrattningen idag.

Några enstaka vintergröna växter har jag i trädgården, men det försvinner ändå under snön sen. Synd att inte plantering av tulpanlökar ingått i mina trädgårdsryck, men vem vet … De går väl att sätta så länge man kan gräva i jorden?

Idag har jag klippt bort de fula ormbunksbladen som ser ut som bruna högar längs med våra murar. De är riktigt tråkiga att befatta sig med på våren, så nästa år kommer jag att vara tacksam för att jag fick det gjort redan i höstas.

Sen har jag krattat bort det värsta av alla löv som våra två lönnar släppt. Jag tror att det mesta brukar blåsa bort annars, för såna här lager som i år kan jag inte minnas att vi haft förr. Det blir liggande som ett klet bara, skulle egentligen gjort det tidigare, men jag brukar inte kratta på hösten annars. Också något att vara tacksam för i vår.

Har till och med gått med grästrimmern och fixat till de flesta kanterna. Vilket inte har något med just den här bilden att göra.

För ett tag sedan fick jag undan alla sommarkrukor, det var nog efter det som jag fick trädgårdslusten tillbaka lite, insåg att jag hade gruvat mig för det. Sen kom jag på att jag hade krukor och lilla växthuset kvar på balkongen, så jag tog bort allt det en dag och sopade av hela golvet, blött var det så jag fick plocka de mesta av löven som låg där för hand. Och så har jag fått bort allt och gjort golvet snyggt i pergolan.

Nu får det bli vinter när det vill, behöver inte bli riktigt än förstås, men när den kommer är jag redo!