När alliumen blommar tänker jag jämt: Varför har jag inte fler såna? Överallt? I alla rabatter? Påminn mig i höst.
Något som jag däremot har i snart alla rabatter är aklejrutan. Har tagit reda på en massa småttingar och tjoppat ner här och där. De jag satte i höstas är bara knähöga i år. Här med daggkåpa och löjtnantshjärtan.
Vita brunnävan är inklämd mellan löjtnantshjärtan och ormbunkar som buskar ut sig, men den strävar upp över allihop och blommar så snällt.
Skuggbräckan. Sötnos!
Återbruk i solhörnan. Vi har grävt bort grabbarnas sandlåda eftersom ingen leker i den längre. Som skydd mot katter i sandlådan har vi haft det som vi nu hängt upp på väggen här som spaljé. Det är bara en del av den, men resten var i för dåligt skick. På väggen till höger växer en klematis Summer snow som alltid brukar skicka ut sina tentakler åt alla håll och kanter i den här hörnan, så nu kanske den kan klänga lite på den här istället. Ser nu att det fortfarande hänger gräs på den, sandlådan var övervuxen med gräs.
Sambon påstår att det är sista juni idag. Det kan väl ändå inte stämma? Vart tar dagarna vägen?
Idag blir det shopping.
1 kommentar:
Helt otroligt att juni är slut, jag fattar ingenting.
Aklejrutan tog jag bort för ett antal år sedan eftersom den frösådde sig överallt och var väldigt skrymmande. Och den fortsätter att komma upp.
Kram
Skicka en kommentar